I början var han (för Candide låter väl som en han, elleeehr?) helt omöjlig, han gick med huvudet rakt upp i luften och jag skämdes över mig själv. Där har vi en sak som är jättebra träning, att kunna rida på och klara av att få igenom saker när folk tittar om det går dåligt utan att det ska bli drabbat av att man faktiskt skäms över att hästen kanske inte böjer på nacken precis hela tiden och direkt från början. En ganska stor del av Hippologerna stod och kollade eftersom vi red på Melonbanan och den ligger helt perfekt för att i stort sett alla på hela anläggningen ska se, och det var väl inte jättekul till en början men sen när hästen började släppa och det hela började se ut som något anständigt gjorde det helt plötsligt inget alls. Det gick jättebra för Julia att de hade sett hur hästen såg ut i början och sen såg hur det blev efter ett tag, ingen fara!
Skillnaden från förra veckan var att jag vågade ta för mig lite mer, hästen ville inte ställa sig i nacken då gjorde jag något av situationen och utnyttjade att han var ganska energifylld och gjorde öppna så gott det gick, jag provade även att ställa honom utåt lite då och då för att få in ytterbogen och det hjälpte faktiskt ganska bra. Tillslut blev det faktiskt kul och jag behövde bara hålla om för att ha kvar honom i formen resten av passet.
Idag har jag varit på Vipan och nu ska vi strax pysa mot resturangen och äta sen är det clinic här med Maria Gretzer klockan sju som jag hade tänkt gå och kolla på. Det blir nog kanoners! ♥
0