det var så det gick...

Jag insåg nyss att jag inte skrivit något alls om hur det gick i Vetlanda och det kanske kan vara något som är av intresse tänkte jag? Om det nu inte skulle vara det så skriver jag om det iaf.

När vi kom dit så red jag honom i ridhuset en liten sväng och han var superfin, han gick verkligen frammåt och lyssnade jättefint. Redan där kändes det som att kommande tävlingar skulle gå bättre än mina tidigare förväntningar och jag hade en jättebra känsla när jag satt upp morgonen efter och skulle rida en LB:1a. Eftersom det bara var LB så var det väl i denna klassen jag förväntade mig lite resultat kan man säga, men tji fick jag. 59 förlåt fucking %! Det händer inte, inte 59% i LB:1. Det är ju egentligen inget dåligt resultat, om man har tävlat en eller två gånger inte femhundratrettiotvåtusen! Just då ville jag mest åka hem och lämna kvar Marino, eller åtminstonde släppa av honom på hemvägen.

Dag två innebar en LA:1a en LA:4a och dessutom utställning. Inför LA:1an, eller egentligen dagen innan, fick jag ett tips om att jag skulle släppa sitsen lite. Jag samlar upp och håller för mycket med sitsen och så klarar Marino inte riktigt av att hålla samlingen så han släpper allt och trippar fram så otroligt långsamt. Och när han väl hamnat i det så är det jättesvårt att mitt i programet komma ur det. Jag red hela denna dagens första program och tänkte på det hela tiden och det gick verkligen så sjukt bra! Jag tror aldrig han har gjort ett bättre LA:1 program och han gick betydligt mer frammåt än vad han gjorde dagen innan. Som att det inte räckte att han kändes jättefin så blev tillochmed resultatet bra, 65,26%. Jag kunde inte vara nöjdare än vad jag är med den klassen, blev sexa med fjorton starter och fyra placeringar. Kanon!

LA:4an kändes också bra, han gick hyfsat frammåt och gjorde vad han skulle. I galoppen var han lite mer bakåtsträvande och både mellan- och ökad galopp gick ganska dåligt, sen kröp han bakom lodplan lite i den samlade. Men värre än så var det inte. Därför blev jag väldigt konfunderad och faktiskt tillochmed irriterad när jag fick 56%. Till en början var det ingen fara, jag var ändå så himla nöjd med både min och Marinos insats att jag inte brydde mig. Men sen kollade jag på filmen minst femtioåtta gånger och det var verkligen inte värt 56% om man frågar mig. Så låg procent innebär att ritten inte var godkänd, och det var den! Det han jag faktiskt mage att kunna säga om mig själv.

Det första Marino gör när han kommer nära domaren under utställningen är att kasta sig bakom med utspärrade näsborrar, han böev verkligen jätterädd. Ingen bra början alls kändes det som. Men sen flöt det på ganska bra, han var väldigtväldigt markbunden i traven men jag tror att det berodde på att han var trött för vi han knappt få tillbaka andan sen vi kommit ut från LA:4an innan vi skulle in i ringen. Men i vilket fall som helst blev han belönad med silver och 39p. Det inte inte dåligt alls, och dessutom sa domaren att "ponnyn visas i för högt hull för att få den blankaste medaljen för dagen". Det betyder alltså att han var nära ett guld, bara lite för fet. Det är ju bagateller! Här i denna klassen fick jag ett uppvisarpris för att domaren tyckte jag jag gjorde det på ett bra sätt och det var verkligen pricken över i:et som gjorde hela denna dagen så galet bra. Att tävlingen kändes så bra är såklart jätteskönt om det nu skulle visa sig vara den sista och det känns som att jag skulle klara av att deala med att det är det även om det är precis tvärt emot vad jag egentligen vill. Men inte blir det lättare nu:

Postat av:
molle
fy fan va fin han är julia!!!!
Nu satsar du fan på Marino!
Du kan inte säga att detta är är din sista tävling på honom,du är ju lika lång i morgon med;)
Ponnytiden kommer aldrig tillbaka

Jävla Molle, sluta göra mitt liv jobbigt! ;P

  







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0