Tävlingsmall
Häst: Marino
Tävling: Lokal dressyr, allsvenskan
Var: Kristianstad
Klass: LB:1 och LC:2 (ogillas)
Förväntningar: På Marino i dessa klasserna har jag fruktansvärt höga förväntningar, även på mig själv. Ska hela tiden hålla fokus på mina händer och hästen, det räcker mer än väl för att få en lyckad ritt.
Procentmål: Ska jag våga sätta upp mitt 70% mål? Runt 68 iaf.
Lite gullig höstbild tycker jag, hade varit riktigt fin om han hade haft öronen lite spetsade iaf
Träning inför allsvenskan
Idag har vi tränat för Mimmi med laget inför omg II i allsvenskan, vi har chanser att ta oss till skånefinalen så gissa om vi ger allt nu för att det ska bli perfekt?
Marino var jättefin idag, i högervarvet. Vänster är lite värre, men det brukar inte vara så hemskt som det var idag. Det konstiga är att jag känner att jag fick igenom mkt och ut väldigt mkt mer av denna träningen än ngn träning på väldigt länge. Så det är possitivt! Fick rida med den fruktade pinnen idag, haha låter hemskt. Men det är i själva verke bara ett spö mellan händerna för att man ska vara stilla med handen och oj vilken fantastisk trav han fick i höger varv. Vi fick tom. några steg i mellantrav, duktiga ponnyhäst! Lite öppna och mkt övergångar tränade vi idag, vi ska ju rida LC:2(!) i lagklassen och det är övergångarnas program. Tom. värre än LAP:1. Marino gjorde inga fantastiska övergångar och jag fick heller ingen speciell ridkänsla men jag fick känslan av att jag faktiskt visste vad jag skulle göra i de olika situationerna jag sattes inför. Min känsla just nu inför tävlingen är kanon! allt jag kan säga, sen får vi se hur långt det räcker på lördag.
Bilder från omg I, då blev vi tvåa och fick 10 poäng med oss till omg II:
ja, jag är kobent!
Mitt procentavslöjande
På denna ritten blev vi neddömda tycker jag, vi fick så lite som 55% Jag tycker att vi var värda lite till faktiskt för så dåligt var det inte.
Mitt protokoll från denna ritten var jättetråkigt, stort sett bara sjuor med några få missar. Blev ynka 65%. ¨
Jag är väldigt missnöjd med båda för jag vet att vi hade kunnat göra det bättre och jag hittade aldrig den där känslan jag är ute och letar efter. Men vi trånar vidare.
Dagens tävling...
... var under all kritik. Jag måste söka ngn form av hjälp för när jag kommer in innanför de vita staketen slutar jag att rida, blir heltparalyserad och mentalt fullständigt blockerad. Men detta händer bara när jag rider på Ligamo och jag vet absolut inte vad jag ska göra åt det. Ett dilemma som jag inte vet hur jag ska ta mig ur. Hemma rider jag helt annorlunda, aktivt och med eftertänksamhet. Jag tänker mer på hur, vad och varför jag gör saker, vad som händer om jag gör si eller om jag gör så. Mer självsäkert helt enkelt. När jag sen kommer på tävling så vågar jag inte ge allt och "mesar" i ridningen på framridningen, blir passiv i hela kroppen och bara hoppas på att det ska gå bra. Så brukar det vara, men idag var det annorlunda, jag tog för mig mkt mer och "vågade växla" som Peter Markhne säger. Han känders fantastisk på framridningen, jag hade honom verkligen i handsken och han hade fina bakben jämförelsevis hur det brukar se ut och väldigt bra bjudning. Sen kom jag in i ridhuset och så blev han en helt annan häst. I skritten gav jag honom ngra kick med sporrarna för att han skulle bli lite uppmärksam men inte blev han det, han var helt lam och hela ritten blev ett fiasko. Väl ute från de hemska fem minuterna av mitt liv så red jag lite på banan för att han skulle fatta att jag faktiskt fortfarande satt där uppe, tror ni inte att han gick som en gud då? Helt fantastisk! och irriterande, varför liksom? Och jag vet att det hela sitter i huvudet på mig, jag slutar rida totalt.
En erfarenhet rikare har jag bestämt mig för att stryka mig från tävlingen nästa helg, träna som bara den fram till knock out finalen (som vi gick vidare till genom dagens tävling), ringa Mimmi och få all coaching som bara finns och sen inte åka ut på ngn "riktig" tävling innan jag har tagit itu med min mentala mur som bara förstör för både Ligamo och mig. Lite sitter nog i prestationsångesten som uppstår när det är på väg att gå dåligt för mig, för min automatiskt första tanke blir; vad ska jag nu skriva i bloggen? Jag skriver om hur mkt jag satsar och att jag snart ska upp i Msv och så går det åt helvetika i LB, då förstår jag om man börjar undra men jag tror inte att det är så många som tänker på det. Det är nog värst för mig själv och det är ett hinder jag behöver ta mig över, jag tror att det är nyttigt med måttligt med press men det får absolut inte gå över gränsen och just nu känner jag att det börjar svaja över mot fel sida.
Ibland sätter man nog ribban aldeles för högt?
Det jag är ute efter nu är inte att prestera 70%rundor och vinna, men jag saknar kännslan av att kunna säga när jag kommer ut "WOW, vad bra detta gick. Jag är jättenöjd" De senaste tävlingarna jag har varit på nu har antingen varit, som denna, superkassa eller med resultat där jag éfteråt kan säga "jag är väl nöjd, tror jag" och det är inte det jag söker. Jag är redo att ta ett steg till i mina procentförväntningar men mina senaste protokoll motbevisar ju det och det blir man lite nere av. Jag kände nästan lite deprission idag när jag åkte hem från tävlingen, massa tårar och försök att förstå vad det är som händer där inne på banan.
Tävlingsmall
Häst: Ligamo
Tävling: Lokal dressyr, knock out
Var: Borrby
Klass: LB:1
Förväntningar: Med tanke på dagens trav så tror jag att travprogrammet imorgon kan få ganska bra betalt, denna tävlingen har jag inga större förväntningar på Ligamo utan snarare på mig själv. Jag förväntar mig 7:or rakt igenom på allmänna intrycket, möjligtvis en 6:a på "bakbensengagemang".
Procentmål: 67%
tänkte fortsätta med denna "mallen" sen innan varje tävling så man kan sätta lite kortsiktiga mål och se hur man klarar att nå dem. Alla målen kanske är totalt orealistiska? Det kan man inte veta men det känns som en god idé att kolla tycker jag!
Realistiskt?
LA:1, LA:2 Skabersjö
Jag tror lite att Marino är inne i en svacka rent allmänt, men han ska klippas i eftermiddag så det kanske hjälper delvis sen ska vi ta till biotin och B-vitamin och Eggermans high energyforder. Jag tror att det kan funka.
LA:2 var grymt mkt bättre än första och då fick jag hjälp av en kompis på framridningen, hon är superduktig Maja. Lite fel kändes det allt med tanke på att hon är 12, men det gör inget för hon är grymt duktig och var till stor hjälp så TACK FÖR DET! I denna klassen var han nästan lite för lösgjord, då blir han hoptryckt och hamnar lätt bakom hand. Väldigt många ryttarmissar i detta programmet tyvärr och jag tänker inte skriva procent denna gången heller, det får ni gissa!
Min insats som ryttare är jag allt annat än nöjd med, många saker som sänkte poängen vad helt och hållet mitt fel. Dessutom, det som kanske stör mig mest är att mitt "flaxande" med skänklarna som jag tyckte att jag hade blivit av med var väldigt närvarande under denna ritten.
Gissa procent
Själv skulle jag vilja säga att galoppfattningarna, skritten och avbrotten sög. Resten var okej enligt mig.
gissningarna;
-64 %
Ponnyallsvenskan div II omg 1
I helgen var det allsvenskan i Kristianstad för våra kära ponnyekipage, jag är stolt, dock väldigt oegagerad, lagledare! Min tid är vädigt oprioriterad på bloggen just nu (som ni förmodligen märkt) eftersom min pluggning tar ganska mkt av min tid nu i nian. Men för att hitta ngt possitivt med det så kan vi ju säga att bloggen lär bli väldigt intressant nästa år om jag kommer in på flyinge och då behöver jag plugga just nu. Detv tycker jag vi kör på!
Men tillbaka till allsvenskan så gick det väl bra får jag säga, vi hade otur i omhoppningen men annars var det väldigt fina ritter där. Vi slutade på en 7:e plats av 11 (?) lag om jag inte minns fel. För övringt så var det på denna klubben, Kristianstad ridklubb, som jag och Marino tävlade vår sista lokala hopptävling. det var omg 2 av div II allsvenskan 2007 och vi blev felfria i omhoppningen efter ute i förklass och 12 fel i lagklass. Dessutom efter en väldigt kass utesäsong med endast uteslutna rundor.
Hela laget i vår fina hälsningpå defileringen
Lina och poserMarino på framridningen
Bildbomb från Flyinge
fick bilder av min kusin, som är innehavare av en systemkamera, från tävlingen i Flyinge och dom måste upp på bloggen för dom är så vackra.
Pianohänder fy. Seg ponnys framben mums.
Titta upp Julia!
Ösrk vs. Mr
I vårt lag ingick
Maria Kellersson & Neptunus 196p.
Sara Kellersson & Duni denkmal 188p.
Helne Thostensson & Medline 182p.
Julia Persson & Ligamo 195p.
Jag orkar inte ta reda på procenten, jag hade 67,24 så det kan ni ju utgå ifrån. Med dessa poängen tog laget sig faktiskt till förstaplacering och nu väntar final för vår del. Ligamo kändes verkligen inte helt 100 ngn gång alls under denna tävlingen så att jag skulle få 67 procent och dessutom placera mig tvåa var absolut inget jag ens hade funderat på. Men nöjd är jag verkligen med tanke på att jag hade feber också. Ridkänslan har varit bättre måste jag säga, men jag har verkligen inget att klaga på för att få bara ett poäng mindre än Maria är jag mer än nöjd med. Hon är trefaldig klubbmästare hos oss.
Tyvärr så fick vår kamera för sig att absolut inte fungera så det blev varken film eller bilder. Men Kellerssons hade filmkamera med sig så ngn gång kanske jag får filmen och då får ni garanterat också se den. Men nu får ni nöja er med denna mörka bilden med kass kvalité!
UPDATE: det är inte filnal för oss nu utan det är omg III som vi har att se fram emot!
lagtävlingar på G = höst
Hoppallsvenskan häst div II (?) Dressrallsvenskan ponny div II Hoppallsvenskan ponny div II (Med som storasyster & "coach") Knock out häst LB Knock out ponny LBJag är inte helt tillfreds med att rida div II på Marino eftersom vi tävlar reg LA annars och tom är kvalade till nat, detta går i lok LC. Det känns orättvist, men samtidigt så är jag 100% säker på att jag inte kommer vinna för LC är varken min eller Marinos starka sidor så vi kan väl ha det som ett handikap I guess. Desutom tror jag inte vi har ekipage så det räcker om jag inte är med. Men nästa år hoppas jag att tillräckligt många Ösrk:are är på min sida och startar div I i dressyren, kunde varit roligt. Med mig där räknar jag Julia och Kajsa. (fast Kajsa vet inte om det än) Men sen behöver vi en till så vi får väl se?
Knock out 2009
Vad gäller mig och Marino så ingår vi i LBlaget som ska möta Torns nu ngn gång i det närmsta, där kan vi nog räkna med förlust. LClaget för storhäst har jag ingen som helst koll på.
bästa pisutdelarna i omg II för ponny. Julia och Freja
Stress, stress
Nu ska jag hoppa in i duchen efter en dag i Borrby på ett knock out möte mellan Ösrk och Fjäkestad. Tyvärr gick hemmalaget ut ur tävligen som andraplacerade, men det gick väldigt bra för Lina & Marino. Berättar mer sen!
Det blir inget fint poetisk inlägg för jag ska stressa i i duchen och sen på fest till en kompis som fyller 15, så in får höra mer av mig sen.
Kraaam
Marinos regionala debut, en oväntad succé
ser vi inte rätt så nöjda ut över att få vila från solen?
I helgen var jag och Marino varit på vår första regionala dressyrtävling, i Flyinge. Jag är supernöjd och det verkade Marino också vara så man kan väl säga att det var en lyckad tävling.
LA:1 var första klassen, han gick emot lite på framridningen men inte ens i närheten av så som han gjorde i Örebro. Vi var på tävlingsplatsen lite för tidigt om man säger så, 2h innan start. Det var inte riktigt meningen men trots att det blev endel tid i transporten för Marino så tyckte jag inte det märktes på honom. Red fram i typ 40 min varav ca. 10 min framskrittning, ett ganska bra koncept som passar både mig och Marino. Det är ungefär det tidsschemat jag tänkt fortsätta med framöver. När jag kom in på banan var Marino faktisk ganska frammåt, och det kändes som om det skulle kunna bli en bra runda, det kan man kanske säga att det blev men endel slarvmissar från min sida. FÖ är jag ganska missnöjd med större delen av galopprogrammet, mest vänstergaloppen eftersom jag vet att den egentligen är så himla bra. Jag var nöjd med tanke på Örebro när jag lämnade banan men det kändes endå inte helt 100. När pappa kom med protokollet kändes det lte bättre, inte bra men bättre, 62,63%. När pappa sen sa att jag låg på delad förstaplats ändrade jag mig ganska fort eftersom jag red näst sist och det var två placerade, tänk att jag skulle bli placerad i min första regionala LA. Ha, trodde jag ja. Självkart hade hon med samma poäng som mig bättre på allmänna intrycket. Men nöjd, det var jag!
I LA:4 kände jag mig helt matt och jag kan nästan svära på att Marino höll med mig fullt ut, det var väldigt varmt ute och dessutom ganska tungt underlag för hästarna att springa runt i. Sen kanske, iaf för mig, så kändes det som om LA:1 liksom räckte på ngt sätt. Framgången där var tillräcklig så jag brydde mig inte så mkt, men jag ska säga för att inte bry mig så mkt så gjorde jag ett jobb att vara stolt över när jag masade den lilla tjuriga och trötta ponnyn genom ett helt LA:4 program utan att få kärringastopp, vilket var rysligt nära i ena skänkelvikningen. Här blev det 54,88% alltså riktigt kasst, men det bryr jag mig rätt lite om, jag lever på första klassen.
Eftersom vi nu har över 62% i regional LA så har vi
kvalat till lilla rundan i ponnyderbyt (dock gick efteranmälningstiden ut den 18:e) kvalat att rida nationella LA, utan skolor och byten.New Forest SM 2009, katastrof?
Äntilgen är mitt SMinlägg färdigt, tog ett tag med alla filmer och så. Men nu är det färdigt så läs det med andakt.
Vi åkte mot Örebro på torsdagmorgonen, sen tog det 8 timmar att köra upp efttersom vi hade transport och dessutom var tvunga att stanna och ge Marino vatten titt som tätt. Tur för oss så var det inte sol för då hade vi fått stanna betydligt fler gånger för vattenpaus. När vi kom upp så installerade vi alla grejorna vid boxen och jag tog Marino på en lång barbackaskrittrunda för att han inte skulle vara så stel efter resan på morgonen efter eftersom jag skulle starta en LA:1 då. Marino trivdes jättebra i sin box för han fick en längst ut och längst bort så han slapp ha massa liv runt sig hela tiden, det var verkligen bra stämning på tävlingsplatsen och i stallarna. Massa trevligt folk trots att mman egentligen var konkurenter så var alla glada och trevliga oc hälsade när man kom, och ja, ni vet. Så som man ska bete sig.
Så själva meetingen var faktiskt riktigt trevlig, det som blev katastrof var starterna. Det var ingen av de tre starterna som blev riktigt bra, men om jag måste säga den jag var mest nöjd med så är det helt klart LA:4n och det är ju bra eftersom det var den svåraste klassen av de jag startade. Men trots att det var den som kändes bäst så var procenten långt ifrån bra, 57,56. Men jag är nöjd, och det är jag stolt över att kunna plocka ut de grejor som var bra trots att resultatet var så dåligt. Många missar i detta programmet var dessutom mitt fel. Men ordentlig och frammåttänkande som jag är så tänker jag säga tre saker som var bra med varje ritt och bara glömma bort det dåliga (trots attt det var massa mkt mer dåligt)
*Väldigt få travsteg mellan galopp och halt
*Fantastisk bakdelsvändning!
*Inga problem överhuvudtagen med den samlade galoppen
De tre skulle jag nog kalla det bästa med den ritten, sen måste jag smyga in att hans mellantrav var superfin för att vara Marino. Till denna klassen red jag fram på en grusväg, med långa tyglar och travade i mellantrav hur långt som helst. Anledningen till detta kommer framgå tydligt när jag berättar om de tidigare klasserna, men hur som helst så var det en effektiv framridning och dessutom hade Marino ett paket dextrosol i sig, hans favoriter.
Klassen som gick nästbäst denna helgen var den första, det var en LA:1. Resultatet i denna klassen var 58,42% så procenten var alltså bäst, men den kändes långt ifrån bäst. Det är så himla tråkigt att behöva skriva att meetingens bästa procent blev 58,42, det är en tung jobbig känsla men man får väl helt enkelt räkna med att få ngra katastrofer på sin väg. I allafall så var detta den första klassen som jag red i Örebro, tidigt på morgonen gick den men trots det så gick Marino jättefint på framridningen så jag hade endel förväntningar på honom. Men tjo för den som hoppas, det gick åt skogen. Eller kanske inte ända in i skogen men det var iallafall på god väg dit. De tre saker som var bäst med denna ritten var
*Mellangaloppen var perfekt! (enligt mig), blev en 8a
*Efter första halten blev han pepp av musiken
*Trots hans stret i ryggningen så backade han några steg och det blev en 3a ist för en 0a
Jag var allt annat än nöjd när jag kom ut från banan och när jag fick resultatet blev det knappast bättre men nu efteråt känner jag mig faktisk halvt nöjd. Jag kan inte precis påstå att jag är direkt nöjd, men det är inget jag går och grämer mig över.
Så kommer vi till nästa klass, den andra jag red där. En LA:1a. Det var egentligen denna klassen som såg till att meetingen blev en katastrof, jag funderade först på att inte skriva ut resultatet från denna klassen men jag tror att det är bra. Inte minst för mig själv, för jag känner att jag måste få bort det från hjärnan och gå vidare. Nu sitter säkert ni som läder och tänker, "men herregud, så farligt kan det ju inte vara. Shit vad hon överreagerar" Men lyssna på detta då, jag fick 47,56% jag upprepar 47,56% det är den sämsta procenten jag ngnsin haft. På min första tävling fick jag 52% och har aldrig fått sämre. Det är alltså 5,56% skillnad och det är rätt mkt, jag har med andra ord, på tre år, åstadkommit vad? inget, eller? Snarare blivit sämre om man tänker på detta, och jag är 100% säker på att det inte stämmer och därför bil jag så fruktansvärt irriterad och generad över att ha fått 47,56%. Men jag gissar att detta blir mitt första rejäla fjasko och sånna lär det komma fler så det är väl bara att ta lärdom och sen hoppas på att det dröjer innan nästa. Fast den morgonen tänkte jag inte så, då grät jag i säkert en halvtimme och funderade starkt på att ge bort Marino till nästa som vill eha honom. Men mitt största uppdrag nu blir att leta fram tre saker som var bra, det kommer bli svårt. Eller den första var faktiskt jätteenkel.
*Ryggningen, superbra jämfört med första LAn
*Sista delen av galoppprogrammet (förutom omslaget i mellangaloppen)
*Sista halten
BILDBOMB
sista Marinoträningen för Marita
Igår var Marita i Sanvången och tränade mig och Marino, det gick rriktigt bra. Jag red fram själv sen hjälpte hon mig med bakdelvändningarna, som jag upptäckte i förrgår attt de fanns med i programmet. Marino är väldoigt duktig på nya saker, lär sig det direkt. Första gångerna stannade han upp innan och föstod inte riktigt men sen efter kanske 3-4 gånger så gjorde han fina bakdelsvändningar som var värda minst 6:or enligt Marita, en 6a är ju inte precis ngt högt poäng men för att vara första gången som han gör det så tycker jag att det är minst sagt ngt att vara nöjd med.
Sen red jag igenom programmet för henne tre gånger, första gången var katastrof. Han spände till varje gång jag tog i honom, men han gjorde väldigt fina halter Marita tyckte att de var lätt 8:or. De andra två gångerna gick det faktiskt mycket bra, det som jag personligen tyckte kändes bäst var ryggningen och den samlade galoppen och att det var två av de svåra grejorna som kändes bäst är ju helt underbart och Marita ger mig sånt självförtroende att det känns som att jag redan har vunnit helt alltet. Härlig känsla.
Har en hemlighet som jag inte kommer skriva om fören det är helt bestämt, en ganska sorglig hemlighet.
Förberedande ridpass 3
Det tredje förberadande var verkligen inget attt ropa hej över. En totalt ofocuserad Julia, en helt osammarbetsvillig Marino och en tisplan som jag helt ärligt kan kalla skit bådar aldrig gott kan jag säga. Jag vet inte ens vad jag ska skriva om det för jag kommer inte ihåg vad det var jag gjorde och jag har ingen aning om vad jag hade tänkt att jag skulle få ut av det passet och jag fick verkligen inte ut mer än en sur ponny. Men som tur är så har jag mina känselspröt ute på heltid och upptäckte ganska snabbt att jag aldrig skulle kunna ge ngt bra till Marino den dagen så jag joggade ner honom nästan direkt och sen skrittade jag ett bra tag och lugnade både mig och honom. Det var nog det bästa jag kunde göra av den dagen, och efteråt var jag så jäkla nervös inför SM att jag knappt kunde prata med ngn. Helt väck. Kändes som om jag skulle vilja stryka mig från hela tävlingen och bara skita i det.
Såhär känns det för mig när det går dåligt; att eftersom jag är för stor för Marino så vill jag ju att det ska gå bra för annars tro follk att det har med att göra att jag förstör honom för att jag är för lång/för tung och liknande. Men jag är helt säker på att det inte är så för dåliga dagar har vi alla och när jag var kortare var det värre. Men jag tror det är osäkerheten som kryper fram och man tror att alla kollar snett och pratar skit så fort de kollar, men varför inte bara vara helt säker på att de som kollar bara tycker att ens ponny/häst är vacker? Även om de nu inte gör det så har ju ingen annan med att göra om du vill rida din ponny som är för fet/ful/liten/stor eller vad det nu kan vara.
Man måste tro på sig själv och tänka att "jag kan faktiskt vinna denna klassen med precis lika stor chans som vilka av de andra ekipagen som helst"
Förberedande ridpass 2
Jag var väldigt stressad när jag red det andra passet, red morgonen innan jag skulle till Falsterbo och jag skulle vara hos Jonna kl. 11.00. Ooops, dåligt planerat av mig som gick upp 08.30 och blev som vanligt stressad.
Men innan jag började rida bestämde jag med mig själv att jag inte skulle ta ngra onödiga kamper, alltså bara trimma igenom smågrejor som han bara är lite osäker på. Det gick verkligen jättebra, jag red mkt lösgörande som t.ex öppna, volter och serpentiner. Väldigt följsamt och mjukt kändes det, och han trampade på bra med bakbenen under sig. Sen tränade jag även övergångar, det är perfekt attt göra det när man inte ska bråka för det är bara finslip som behövs för att de ska sitta.
Jag började att göra övergångarna på böjt spår för att han ska vara mer rund och böjd i kroppen så att han inte spänner upp och blir stel i övergången för det är det som är hans problem. Han kändes faktiskt liksidig detta passet, lika mjuk i både höger och vänster. När han gjorde mjuka övergångar på böjt spår utan att spänna till så gick jag ut och gjorde dem på rakt spår och det gick över alla förväntningar.
Jag ska se om jag kan få denna underbart fina paintbild att bli förståelig,
1, Trava i höger varv och fatta galopp lite innan mitten av långsidan. Galoppera ner till hörnan och lägg en 10metersvolt
2. Fortsätt i höger galopp och vänd sen snett igenom, fast inte riktigt ända ut till hörnbokstaven på nästa sida utan nästan lite mer mot mitten.
3. Förvänd galopp bara några meter på långsidan för att sen göra en övergång till trav
4. Sen gör man likadant fast i andra varvet och så kan man fortsättta i evigheter tills det funkar.
Ridpass 1
Eftersom han var så sammarbetsvillig redan från början så började jag att försöka med det omöjliga, att få han att länga traven. Det är ngt som han bara har lyckats med kanske 1-2 gånger i sitt liv och jag har absolut inga förväntningar på honom när det gäller längningar. För att träna längningar brukar jag lägga ut travbommar med lite för långt avstånd och ha honom samlad och med bakbenen kraftigt inpetade för att sen släppa honom framåt så att han kan sträcka över bommarna. Ibland når han över men då är bakbenen allt annat än intrampade och huvudet så högt det bara går. Jag nöjer mig med hans gamla meslängningar på tävling, men hemma tränar jag på detta viset för att han ska lära sig vad det faktiskt är jag vill att han ska göra och han är en bit på vägen så vi får väl se hur lång den där vägen kan bli.
Detta ridpasset var mest för att se hur mkt och vad som är viktigast att träna inför SM, så jag övade lite linjer som finns med i programmet och han klarar en LA:4 som det ser ut nu, med godkända procent kan jag tillochmed tänka mig. Det jag behöver träna är precis det jag trodde, jag har ju faktiskt ridit ponnyn i 2 år och lärt honom i stort sett allt han kan så helt vilse är jag inte, och det är den samlade galoppen som är absolut värst. Det betyder med största säkerhet att han behöver stärka sin bakdel och det är sånt jag kommer hålla på med mest. Men även helt basic lögörande arbete.
gapis.
Förberadande ridpass New forest SM
Egentligen är ju Marino Min systers ponny, men eftersom jag ska avsluta min ponnykarriär på New forest SM måste jag ju rida lite nu innan. Så jag tänker skriva varje ridpass fram till SM och varför jag gör olika saker och ting för att få bästa möjliga förutsättningar under SM. Allt jag gör med honom kommer det finnas en mening med och det är därför jag tror att det kan bli instressant att skriva om.
Dessutom finns det kanske något tips från er till mig om hur jag ska ge Marino exakt vad han behöver i ridväg fram till Örebrofärden? Tveka inte, alla tips kan vara användbara.
