Nu har jag suttit och ägnat mig åt lite självkritik med hjälp av tre filmer från de senaste filmade tillfällena, två tävlingar och ett vanligt ridpass hemma på banan. Det är jättenyttigt att kolla på filmer för att få reda på hur läget verkligen ligger för oftast känns det inte alltid som det ser ut, ibland är det bättre, ibland inte...
Jag personligen tror många gånger att jag är bättre än vad jag i själva verket är och därför tar det hårt på mig att se på vissa filmer och jag blir uppriktigt sagt så sjukt besviken på min egen prestation efter vissa tävlingar där det ändå gått hyfsat. Men nu tänker jag aldrig i hela mitt liv säga att jag måste inse att jag inte är så bra och göra nya värderingar av min egen förmåga för jag tänker fortsätta ha samma tankar om mig själv och tillslut bli så bra. Jag ska bara använda besvikelsen som sporrning, så det så. Jag ska efter att ha skärpt till mig själv i ALL ridning, inte bara på träningar där folk ser, bli så pass bra att jag ska kunna lägga upp en film utan att behöva kolla igenom den femhundrafyrtioelva gånger för att se om jag ska skämmas eller inte. Det får ta tid, hemskt gärna. Men just nu är jag så fruktansvärt träningsmotiverad och jag tänker utvecklas så det knakar i inanmätet av mitt huvud och i varenda muskel att det inte räcker som hinder, jag tror jag kommer uppnå det snart. Magkänslan you know.






 

Nej, det är inget fel på skärpan på din dator, det är bara kameran som behöver lite tid på sig.

Dessa tre klippen har en större sak mer eller mindre gemensamt, stabilitet. Jag har noll stabilitet i mina hjälper och är mest flackig och ostadig hela tiden, självklart är det inte lätt för hästen att ligga stabilt på något bett eller trampa under sig något märkvärdigt när inte ens ryttaren kan hålla överkroppen rak eller stabilisera upp sitsen ett dugg. Det är verkligen vad jag anser är prio1 för mig som ryttare just nu. Sträcka på ryggen/fram med magen och stabilisera upp alla hjälperna. Sen ska jag, som sagt, testa att länga stigläderna ett hål för att se om tendensen till stolsits kan försvinna. Och den sista av sakerna på min lista är räta på nacken som tenderar att vika sig åt alla möjliga håll i alla möjliga situationer.

Något som var mycket bättre nu senast på tävlingen, alltså tredje klippet, är att jag inte blir så stum i handen. Det hjälpte Mimmi mig med genom att säga att jag ska tänka på att "underhålla bettet". Hela tiden fingra lite i tyglarna så att det inte blir stramt och hårt. Det var, om jag inte minns helt galet, Jan-Ove som sagt det till henne en gång i tiden men vad spelar det för roll. Hon är klok som en bok iaf ;)