Vilken dag det blev igår, direkt när vi kom till stallet efter tävlingen var grillen färdig. Så först blev det lite korvgrillning sen hade Lina två hästar att rida samtidigt som en tjej i stallet ville ha hjälp av mig. En femåring med världens gulligaste shettis, det är helt omöjligt att säga nej. När allt tillslut var färdigt tror jag klockan var närmre nio. Då var jag ganska utslagen måste jag säga, tror ni inte att mina mamma drar igång världens projekt och börjar stängsla om en hage?! Så där sprang jag fram och tillbaka och satte igång och stängde av strömen med jämna mellanrum. Men bra blev det och nu är det gjort så nu finns det ingen mening med att gnälla!

Tävlingen gick okej, inget gick direkt dåligt förutom poängen. Men å andra sidan så var det inget som gick särskillt bra heller, så okej är nog en bra sammanfattning. Vi var där i väldigt god tid och det flöt på väldigt bra tills jag insåg att jag glömt ta med mig stövelstrumpor. För er som inte vet så har jag stövlar utan dragkjedja, och att få upp dem utan stövelstrumpor på helskodda ridbyxor är ingen barnlek. Jag fasade tillochmed ett tag att jag skulle behöva åka hem igen pga ett par strumpor. Som tur var så gick de på, dock inte helt smärtfritt, och dessutom  knakade det rejält i pådragaröglorna. Inte bra!

Framridningen gick också okej, precis som allt annat. Först var han väldigt hackig och även helt matt. Han var inte alls framme och på ett sätt så var det ganska skönt om man tänker på hur han har varit de senaste dagarna där hemma. Då har han sprungit som en stucken gris. Trots att det inte gick som det kanske borde så rullade vi på i trav ganska länge och jag hade spöet för att trissa honom lite och göra honom lite mer rapp i steget, sen gick han fint frammåt. Fortfarande var han ostadigare än vanligt på bettet men jag ville inte göra en stor grej av det där på framridningen så jag blundade lite för det. Det kändes inte som att jag skulle kunna göra något åt det på 10 minuter sådär bara. Precis innan jag skulleh in på banan gjorde han en så fin mellantrav och det hjälpte nog bedå honom och mig i självförtroendet inne på banan, riktigt bra förberedelse.

Själva ritten är jag faktiskt nöjd med. Det var ingen kanonare, absolut inte. Och trots att jag kanske inte borde, så måste jag faktiskt sammanfatta det som att jag är nöjd. Det enda jag har att klaga på är att han var lite för ostadig på bettet, sen var där endel små ryttarmissar. Men jag tror att det är just vetskapen om att det var mitt fel som gör att jag kan vara nöjd, i de flesta fall är det så himla mycket lättare att jobba med något hos sig själv som ryttare än att jobba med något hos hästen. När man vet att man har problemet är halva lösningsprocessen redan avklarad och enligt mina erfarenheter och beräkningar så är det betydligt lättare att förstå problemet själv och sen lösa det än att förstå problemet och sen försöka lösa det tillsammans med en individ som inte ens är medveten om det.

Överlag fick jag nerdrag på hans oroliga huvud och att han hade dålig bjudning i galoppen, galoppen tar jag helt på mig själv. Jag känner inte när det börjar gå alldelés för långsamt och nästan bli fyrtakt, det måste jag verkligen öva på för det kan kosta många viktiga poäng famöver.


Choklad & banan är världens bästa uppladdning, alla borde prova!

   



Upp med blicken, schalallalaa!