Nejmen, VA?! En blogg! Det hade jag nästan helt förträngt. Det har gått nästan en månad och ändå har inte alla läsare försvunnit, det är ni faktiskt beundransvärda för. Om det är någon som undrar varför det har blivit såhär så är jag tyvärr oförmögen att svara på det, jag har ingen aning. Veckorna går och helt plötsligt kommer man på att man kanske skulle bloggat? Men istället har man ridit, varit på fester, spelat fotboll & någonstans där mellan klämt in skolan inklusive alla nationella prov.

Nu har jag (för femtionelfte gången) beslutat mig för att börja skriva igen, vi får väl se hur det går denna gången. Anledningen av att jag bara känner för att skita i allt efter ett tag tror jag är att jag får en slags prestationspress från mig själv som är lite halvjobbig att gå och bära på faktiskt. För det första när det gäller tävlingarna; det känns lite som att jag bygger upp en karaktär och ska vara en rakryggad dressyrryttare med superresultat. Jag vet inte hur det uppfattas utåt, men ibland känner jag att jag kanske ger helt fel intryck här på bloggen. Visst vill jag bli toppryttare och allt det där, men vägen dit är enormt lång och jag är inte ens i närheten ännu. "Sikta mot stjärnorna" kan man väl tolka lite som man vill, just nu siktar jag mot Msv och det är väl inte precis stjärnor. Men samtidigt är det ju i grund och botten det jag gör, siktar mot att få bli en av de bästa. Att få rida i Falsterbo, Göteborg och kanske tillochmed utomlands. Det finns så otroligt många "okända" ryttare som är mycket närmre målet än vad jag är, men jag är iaf en bit på vägen.

Alltså vill jag nu att alla(om det nu är några) som har fått den bilden av mig som jag själv tror att jag byggt fram släpper den och försöker hitta en ny... xP 


 VS.