Finalen gick åt skogen kan man nog säga, men jag har nog ändrat min inställning vad gäller att prestera på topp hela tiden för jag har ingen dålig känsla. Snarare att jag just nu är väldigt motiverad till att göra, vad jag och mamma har betsämt, min och Marinos sista LB:1 tillsammans nästa helg. Sen vet jag inte om det faktum att hela dagen och hela tävlingen var lite ironisk (kanske man kan säga?) gör att jag faktiskt inte bryr mig ett skvatt, dessutom så känner jag det inte som att vi kom 9:a av 10 lag utan av 35 lag, vilket var det antal lag som startade från början. Och det är en placering att vara nöjd med om man har gått in med inte några förväntningar alls. Hela tävlingen, för min del, bestod av lite olika katastrofer tänkte reda ut detta för er med.

katastrof 1: Det första de säger till mig i sekreteriatet innan jag ens hunnit betala eller visa vaccinationsintyg är att överdommaren vill prata med mig. Oooops, måttligt nervös blir man då. Då var det så att de hade inte mottagit ngn avanmälan från mig och eftersom jag inte kom till start i LAn så skulle jag få böta. Jag var dock helt säker på att jag hade mailat kvällen innan så det bekymrade inte mig precis. Hade dessutom fått ett mail nu ikv om att de hade hittat den nu, så allt är löst och jag slipper böta.

katastrof 2: När jag sen kom tillbaka till sekreteriatet igen så ville tjejen där att jag skulle betala 250 kr, då fick jag påminna henne om att jag faktiskt bara skulle rida en klass.
s: 250 kr
julia: ehh, jag ska ju bara rida en klass
s: just det, då ska du bara betala LAn
julia: fast jag ska ju bara rida LB
s: oj, ja så var det ju. 130 då
julia: lagklassen kostar 120?
s: 120 då tack

katastrof 3: Sen gick det väldigt lång tid innan nästa hemskhet uppkom men denna är absolut värst av alla, jag stod i kön till häst vid hand och skulle bara få igång honom lite eftersom han inte var riden innan. Så jag satte igång honom i trav och han sätter världens rulle mot hagarna längre bort, jag får grepp om spöt och ger honom 3-4 ganska ordentliga smällar i huvudet för att slippa det som hände iaf. Jag flyger ner i grusen med mina fd. vita ridbyxor och Marino travar friskt vidare ner mot närmsta 90väg. KUL! Hela tävlingsplatsen stannar upp och försöker fånga min galna ponny som travar runt med hängande tyglar dock fick han en väldigt fin trav. Tillslut får en tjej från hemmaklubben Torns fatt i honom, TACK FÖR DET, och överdommaren kommer fram till mig. Hom måste hata mig alltså, haha. Fast denna gången ville hon bara veta att jag levde för jag fick en rätt rejäl smäll på höftbenet så jag haltade lite precis när jag reste mig. När jag sen skulle visa häst vid hand var jag lagom road måste jag säga, Mimmi och mamma stod på den sidan mot hagarna och det så han inte skulle få för sig för mkt. Han försökte springa ifrån mig även då, men denna gången redde jag upp det och när jag var färdig sa dommaren; "nu förstår jag varför det står två stycken där nere" och i protokollet hade hon skrivit lurifax ;) Marino fick föresten 41p. och det är ju hyfsat med tanke på hur har betedde sig. Ngt possitivt var det med det för det var ganska många som drog himla roliga skämt om "häst utan hand" den dagen.

katastrof 4: Resultatmässigt så var det verkligen inte ÖSRK's dag, Marino och jag fick 62,989% och jag är absolut inte nöjd men jag är galet taggad till KM som går nästa vecka. Laget kom 9:a tror jag

som ni kanske ser så var han väldigt motsträvig (avbrottet) och seg!