Det började egentligen  med att jag hade en annan sköthäst, Aboo hette han. Sara, som ägde Aboo, ville att jag skullle ha honom på foder men det ville inte mamma. Och eftersom vi inte skulle ha honom på foder så var Sara tvungen att låna ut honom till ngn annan och då fick hon jättedåligt samvete och skrev en dag ett sms till mig. Jag kommer ihåg exakt vad det stod "Hej Julia, jag vet en D-ponny som behöver ridas. Jätteduktig i både dressyr hoppning och körning. mvh Sara" Det var Marino och det visade sig under slutmätningen att han var C-ponny (med väldigt snälla mätmän). Hon ringde mig senare och frågade om jag var intresserad, självklart var jag det, frågan var bara om mamma var intresserad.

Kommer inte riktigt ihåg men det blev iallafall så att jag och Nikki åkte dit med Sara efter en lektion på ridskolan. Han stod i ett ganska fult litet stall med en ardenner och en nordsvensk och blev riden i stort sett aldrig, när vi kom till gården möttes vi av hans ägare Knut. En gubbe med massor av små hundar som snackade en massa om hur snäll Marino var och sånt skit som inte alls stämde. Men hur som helst så red vi i alla fall, lite skritt och trav och vi trodde att han gick i form. Det gjorde han inte. Men vi tyckte att han var så duktig och snäll så det fanns inte ord för det.

                            Den första bilden jag ngnsin tog på Marino. Första gången vi var där.

Fanny(ardenner), Balder(nordsvensk) & Marino

Jag var där och red en gång själv också, då var inte Knut heller med, Bara jag, Sara och hennes ettåriga dotter Nelly. När jag skulle ta in honom från hagen så stack han rakt in i stalllet med mig hängande efter och attackerade en höbal. Jättekul. Efter ridpasset gjorde han exakt likadant fast då stack han iväg på grusvägen med mig bokstavligen hängande efter, jag gled med honom på vägen ett tag och sen när jag väl släppte var jag ett par söndriga ridbyxor och sönderskrapade knän rikare. Då sprang Marino ute på åkrarna runt huset och jag skulle börja min ridlektion på ridskolan om 20 minuter. Det var ingen lätt lek att få fatt på den jäkeln när Nelly var med, för en av oss var ju tvugna att passa henne. Jag kommer inte ihåg hur lång tid det tog men jag kom iallafall helt sönderskrapad och för sent till min lektion.

Detta var i kanske mars/april 2006 och jag och Nikki var i full gång med att leta sommarhäst, och tjäna pengar så att vi skulle ha råd med det. Vi sålde kakor, hade loppis och allt möjligt förr att kunna göra en dröm möjlig. Jag tror vi tjänade typ 700 kronor eller ngt sånt, det räckte inte särskillt långt.

Det hela slutatde med att vi lånade en ridskolehäst, Roxette. Och en häst till som stod på bete brrevid ridskolan, Marino. Hela sommaren varje dag red vi på de två, varje dag. Vilken dröm!

 Roxette & Marino

Mamma blev helt förälskad i Marino och tyckte att jag skulle fortsätta rida honom även när sommarren var slut och jag höll såklart med. Vi visste inte hur det skulle bli men jag hade iallafall honom på terminens första ridskolelektion, vi hade Marita (min nuvarande tränare) den lektionen för attt vår riktiga ridlärare var och vandrarde i fjällen. Tur var väl det för den lektionen sa Marita "Om inte ni köper honom så gör jag det" och det var väl då Mamma började fundera på köp. Dagen efter ringde mamma till Knut och skulle fråga om jag fick börja hoppträna, men när hon la på hade hon bestämt med honom att vi skulle köpa honom. Jag har aldrig varit lyckligare i hela mitt liv!

Marino stod i Gröstorp första åren vi ägde honom och jag började tävla början av 2007. Bara hoppning då. Sen på min första dressyrtävling (klubbtävling) var mitt mål att få över 150 p. (HAHA) Det lyckades jag inte med i LCn, jag fick 143 p. men till LBn gav jag mig tusan på att jag skulle klara det och fick 169 p. Det räckte till en andraplacering, gissa om jag var lycklig? Det var dessutom klubbmästerskap. Min första klubbhoppning var vallebergaskuttet som Gitte Lindskog anordade varje år på sin gård i klubbens regi. Då blev jag trea i en klass och fyra i en, lycka där med. Sen kom klubbmästerskapet i hoppning med stilhoppning, andraplacering även där. Så under våra första tävlingsmånader rullade det in massa placeringar.

16 september 2007 var vår sista lokala hopptävling. Ponnyallsvenskan div.II. Felfria och superfina rundor, det kunde inte ha fått ett bätttre slut. Nu hoppas vi bara på att dressyravslutningen ska sluta lika bra.