Det är livsfarligt att lämna datorn i två sekunder när man bor här, mest som en förvarning för er som har funderingar på att flytta hit. Jag blev lite lätt facerapad och bloggrapad. Men det är rätt lunkentuss för mig i jämförelse med att "Jag tycker du är snygg, när ska vi ses? Grr..." skickades från min mobil. KANONERS MATILDA & KLARA, tack! Det resulterade i ett halvjobbigt samtal från okänd person, inte alls roligt. Men nu kommer fulingarna tillbaka så jag måste ta skydd, trots att de sysselsätter sig ganska bra med att facerapa folk som inte är här. Just nu är Matilda ganska drabbad faktiskt, hon är nämligen och duschar efter klagomål från Klara om att hon luktade svett.

FACERAPE

Fy i helsike vilken helg detta blev, eller egentligen var det fredagen som ställde till allt. Det började med att jag försov mig och vaknade av att någon knackade på min dörr tio minuter innan bussen skulle gå, det innebar att jag fick ta nästa buss och missa andra lektionen naturkunskap. Sen när jag hade varit i skolan i en timme och en kvart slutade vi och jag åkte hem till Simrishamn för jag skulle spela match på kvällen. Jag var helt säker på att vi hade hemmamatch och samling 17.15 i Skillinge, men så var det inte visade sig. Det var samling i Hamenhög 16.45 och det fick jag reda på ungefär 16.50. Men jag kom tillslut till matchen och det gick väl okej, ända fram tills jag gjorde självmål!! Låt mig dö, den dagen var inte optimal helt enkelt.

Igår spelade jag ytterliggare en match och det känns idag vill jag lova, 170 minuter match i benen är inget som går att undvika direkt. Men ändå gick Ligamo så fruktansvärt bra när jag red både igår och med lite överséende även idag, trots att jag knappt ens orkade sitta upp och att han inte har blivit riden ordentligt på hela veckan. Igår red jag bara med syftet att få honom lång, låg och mjuk men han blev det så himla snabbt att passet helt plötsligt utvecklades till samlad trav och skolor som han dessutom gjorde kanon.
Idag red jag på kandar bara för att ha det i kroppen lite mer tills den 4e och med tanke på att det är tredje gången vi använder det gick det bra om man dessutom tänker på att det är första gången vi gör det utan Mimmi gick det jättebra. Jag hade stångtygeln helt hängande nästan hela passet så egentligen blev det mest för honom att känna på att ha två bett i munnen men framförallt för mig att få in tekniken att rida med två tyglar och hålla kontakten i tygeln som ligger mellan långfingret och lillfingret. Det är en större utmaning är man tror, men det kändes faktiskt ganska bra. Ligamo blev lite övereldad och laddade iväg för totalt onödiga saker men det känns bättre att han gör så än att han står emot och är seg. Vilket iofs inte händer allt för ofta, men iaf. Det enda som stör mig riktigt mycket är när han blir så frustrerad och laddad att han ställer sig på bakbenen och börjar snurra, det irriterar mig så otroligt mycket men det är inget jätteproblem. Ligamo är inte speciellt svårövertalad om man säger så. För övrigt gick han bra, han samlade sig fint i både galoppen och traven och gjorde jättefina och avslappnade slutor. Öppnorna var inte riktigt så bra, med de var klart godkända och väldigt avslappnade.


Mitt i ett utbrott förra sommaren, då gjorde han det väldigt ofta sen försvann
det och nu börjar det smyga tillbaka. Det går bra att ignorera mig på denna bilden,
så att ni vet.

Nu sitter jag här på min kära internatsäng för tredje kvällen på rad, faktum är att jag trivs galet bra på det här stället. Först och främst är människorna helt sjuka, det är typ som att man kännt varandra hur länge som helst och allt bara flyter på, sen är det ganska svårslaget att kunna sitta med full ridmundering (inkl. stövlar) i ett klassrum och om man kollar ut har man Richfield på Kastanjegården i piaff som första utsikt.

Idag hade vi, vilket kanske framgår, vår första riktiga skoldag på Flyinge, själv hade jag ingen av stallturerna så det var ganska avkopplande för mig. Jag började med att rida, jag red på en fet mörk häst som hette Samuraj. Jag måste nog säga att jag är lite besviken på hästmaterialet, men mer orkar jag inte säga för nu börjar klockan bli massor och jag har visst glömt att duscha så jag överväger att ställa klockan på megatidigt och göra det imorgon. Dock vet jag inte om det är så lockande, duscha på morgonen är skarpt emot mina principer. Det är verkligen helt värdelöst och dessutom har vi idrott första lektionen, men det lutar verkligen åt det för jag har noll ork att hoppa i duschen nu och jag har faktiskt en hårtork med mig ;)

   

   
Jag må ha det jävligt bra på internatet och Flyinge kan väl få vara Big thing
men det går inte att undgå att sakna allt det gamla vanliga, som detta!

Efter sina ritter igår tror jag att alla var ganska nöjda till mans,  alla gjorde så gott dom kunde och det är det som är det viktiga. Rent lagmässigt hamnade vi sist är jag ganska säker på, dels för att vi inte fick ihop några superpoäng och dels för att de andra var duktiga. Men jag måste få säga att även om mina poäng var åt skogen känner jag mig mest bara nöjd med min insats i det programet, det var absolut mer power i Ligamo än någonsin på en tävling och jag blev inte alls inaktiv på samma sätt som jag blivit innan. På så sätt har vi gjort ett jätteframsteg sedan senaste tävlingen, men det är egentligen just det som stör mig. Jag hamnade på dryga 57% igår och ändå kändes det så bra, det var att han hamnar bakom lodplan och i undertempo i galoppen, visar dålig skritt och slutligen att han inte är tillräckligt framme till bettet som sänker det mesta. Precis som vanligt. Vi ska kämpa på och inte släppa efter eller ge upp nu, men jag kan tycka att nu har han utvecklats så pass mycket och jag är så pass mycket starkare i min ridning och gör allt det där som alla har sagt fattas för att han ska hitta det rätta stödet. Ändå är det samma skit som kommer tillbaka till oss varenda tävling och procenten är lika dåliga varje gång. Jag ska uppriktigt och ärligt säga att jag tycker det är riktigt tråkigt att varje tävling behöva komma hem och känna "jag är faktiskt nöjd trots att jag fick kassa procent".

Men jag får väl acceptera det ett tag till och tillslut kanske det lossnar, jag hade tyckt att det hade varit skönt att kunna få en LA som både känns bra och som ger hyffsat resultat innan jag kastar mig in i Msv men nu struntar jag i det. Nu ska jag prova att starta MsvC:2an den 4e september i Sösdala, och denna gången tänker jag inte banga ur och bli feg. Nu vet jag att jag kan klara det och jag har Mimmi bakom mig i det beslutet så nu är det go nuts som gäller. Dessutom innebär det att jag hinner debutera innan jag fyller 16, (bara som en liten parentes)

Bilder och eventuellt filmen från igår kommer senare idag eller imorgon för just nu sitter jag vid vår stora stationära dator och jag vill inte tömma kameran på den. Så jag lägger in bilderna på in egen dator sen ikväll när jag landat på internatet och så får vi se hur långt jag hinner och orkar.



Min supporterklubb i Trolleholm där jag egentligen skulle ha debuterat

Härlig webcam-kvalle, men jag tycker ändå att det framstår
att jag har en del att göra. Och jag kan dessutom lova att just denna
veckan är varken speciell eller unik.

Ingen kan ana hur mycket jag har att göra för tillfället alltså, det är helt sjukt. Jag tror jag kommer gå in i väggen efter första skoldagen och sen kommer jag sjukskrivas resten av gymnasiet. Det var det det. Men om jag intte inte gör det så ser jag verkligen fram emot vad som komma skall, det kommer förmodligen bli mer tufft än lätt men jag är verkligen helt övertaggad. Som bevis på det avslutade jag nyss en timmes långt samtal med en god vän, eller vad man nu känner för att kalla henne, nästan enbart innefáttande taggande av våra Flyinge- & Lundflyttar. Jag längtar så jag håller på att spricka och på onsdag är det dags! Känns nästan helt overkligt, tänk att det har gått fyra år sedan jag bestämde mig från början att jag skulle gå på Flyinge och satt och låtsades förstå mig på poängplanen som att det var det enklaste i världen. Fattar fortfarande ytterst lite av den. Men vad vet jag, det kanske var någon typ av sinnesförvirring med dubbla personligheter som följd som satt och läste just den gången, det kan man aldrig veta.

Något man däremot kan veta är att jag idag har shoppat upp halva min juli-lön på i princip bara underkläder och enstaka små smycken och kläder, just därför behöver jag komma iväg igen. Mest för att alla ska veta och stödja mitt beslut om att slösa bort hela min sommarlön på en ny garderob.

Bättre än så verkar det inte, två nya kategorier har jag lagt till nu, sen hur mycket inlägg där kommer hamna är en gåta för sig. Men det tar vi som ett senare projekt. I "mina hästar" har jag egentligen bara tänkt skriva ett inlägg om Marino och ett om Ligamo mest för att nya läsare (om det nu någon gång skulle komma sånna) ska kunna hänga med lite om man nu av någon anledning inte skulle vilja/våga fråga. Och i "flyinge" är det tänkt att jag ska skriva sen när jag kommer bo och dessutom spendera en skoldag/vecka där, jag antar att det kommer hända endel hästiga saker, värda att skriva om, om jag inte har fått helt fel för mig.

Nu ska jag även skriva en ny beskrivning av bloggen, nu vet den där som hamnar på bl.a. bloglovin'? Min nuvarande avslutas med; "Marinos nästa mellanlandning blir New-Forestmästerskapen 2009" eller något i den stilen och det är bara so wrong.

Jag insåg nyss att jag inte skrivit något alls om hur det gick i Vetlanda och det kanske kan vara något som är av intresse tänkte jag? Om det nu inte skulle vara det så skriver jag om det iaf.

När vi kom dit så red jag honom i ridhuset en liten sväng och han var superfin, han gick verkligen frammåt och lyssnade jättefint. Redan där kändes det som att kommande tävlingar skulle gå bättre än mina tidigare förväntningar och jag hade en jättebra känsla när jag satt upp morgonen efter och skulle rida en LB:1a. Eftersom det bara var LB så var det väl i denna klassen jag förväntade mig lite resultat kan man säga, men tji fick jag. 59 förlåt fucking %! Det händer inte, inte 59% i LB:1. Det är ju egentligen inget dåligt resultat, om man har tävlat en eller två gånger inte femhundratrettiotvåtusen! Just då ville jag mest åka hem och lämna kvar Marino, eller åtminstonde släppa av honom på hemvägen.

Dag två innebar en LA:1a en LA:4a och dessutom utställning. Inför LA:1an, eller egentligen dagen innan, fick jag ett tips om att jag skulle släppa sitsen lite. Jag samlar upp och håller för mycket med sitsen och så klarar Marino inte riktigt av att hålla samlingen så han släpper allt och trippar fram så otroligt långsamt. Och när han väl hamnat i det så är det jättesvårt att mitt i programet komma ur det. Jag red hela denna dagens första program och tänkte på det hela tiden och det gick verkligen så sjukt bra! Jag tror aldrig han har gjort ett bättre LA:1 program och han gick betydligt mer frammåt än vad han gjorde dagen innan. Som att det inte räckte att han kändes jättefin så blev tillochmed resultatet bra, 65,26%. Jag kunde inte vara nöjdare än vad jag är med den klassen, blev sexa med fjorton starter och fyra placeringar. Kanon!

LA:4an kändes också bra, han gick hyfsat frammåt och gjorde vad han skulle. I galoppen var han lite mer bakåtsträvande och både mellan- och ökad galopp gick ganska dåligt, sen kröp han bakom lodplan lite i den samlade. Men värre än så var det inte. Därför blev jag väldigt konfunderad och faktiskt tillochmed irriterad när jag fick 56%. Till en början var det ingen fara, jag var ändå så himla nöjd med både min och Marinos insats att jag inte brydde mig. Men sen kollade jag på filmen minst femtioåtta gånger och det var verkligen inte värt 56% om man frågar mig. Så låg procent innebär att ritten inte var godkänd, och det var den! Det han jag faktiskt mage att kunna säga om mig själv.

Det första Marino gör när han kommer nära domaren under utställningen är att kasta sig bakom med utspärrade näsborrar, han böev verkligen jätterädd. Ingen bra början alls kändes det som. Men sen flöt det på ganska bra, han var väldigtväldigt markbunden i traven men jag tror att det berodde på att han var trött för vi han knappt få tillbaka andan sen vi kommit ut från LA:4an innan vi skulle in i ringen. Men i vilket fall som helst blev han belönad med silver och 39p. Det inte inte dåligt alls, och dessutom sa domaren att "ponnyn visas i för högt hull för att få den blankaste medaljen för dagen". Det betyder alltså att han var nära ett guld, bara lite för fet. Det är ju bagateller! Här i denna klassen fick jag ett uppvisarpris för att domaren tyckte jag jag gjorde det på ett bra sätt och det var verkligen pricken över i:et som gjorde hela denna dagen så galet bra. Att tävlingen kändes så bra är såklart jätteskönt om det nu skulle visa sig vara den sista och det känns som att jag skulle klara av att deala med att det är det även om det är precis tvärt emot vad jag egentligen vill. Men inte blir det lättare nu:

Postat av: molle
fy fan va fin han är julia!!!!
Nu satsar du fan på Marino!
Du kan inte säga att detta är är din sista tävling på honom,du är ju lika lång i morgon med;)
Ponnytiden kommer aldrig tillbaka

Jävla Molle, sluta göra mitt liv jobbigt! ;P

Nej, jag är inte kobent. Det har jag aldrig varit heller!

  
Uppladdning precis som den ska vara, Vitamin Well!


Det fanns en bild från hela första dagen i tävlingsväg som var okej, det var denna.
Säger det er något?

  
Otroligt nog hade vi inga planer på kadrilj, det bara blev såhär ;)


Lite misstänkt, men han är väl helt enkelt bara inte van vid att få rosetter

  
Jag kan ju faktiskt inte hjälpa att jag har världens sötaste ponny, men förlåt då!