Det är många hästbloggar som skriver om hur viktigt det är för oss idrottare (för det är ju precis vad vi är) att äta rätt och att ha god fysik. Jag tror att det är det jag är absolut slarvigast med vad gäller saker runt hästarna, förövrigt är jag egentligen väldigt amitiös och målmedveten.

Jag har egentligen hela mitt liv, eller iallafall senare delen av det, försökt äta mindre och nyttigare. Men inte pga. att jag vill vara mer vältränad eller klara mig bättre fysiskt utan för att jag kroniskt genom hela mitt liv hatat min kropp. Jag har tillochmed i omgångar blivit "mobbad" för det i skolan, fast det är det ingen som vet om. Självklart är det inget som går över sådär och jag har fortfarande ganska svåra komplex över det mesta med mig själv. Jag är lärt mig tycka om min personilghet och trivas med vem jag är och hur jag beter mig men jag tror aldrig jag kommer kunna säga att jag är nöjd med hur jag ser ut just pga att jag har fått bekräftat för mig rätt många gånger tidigare att jag faktiskt är tjock. Det är ngt man inte bara kan tänka bort eller tro att man inte bryr sig om det för att man vet att det inte stämmer. Det finns ju alltid där när man ska klä sig till skolan eller till fest eller för att inte tala om när man ska ladda upp bilder och filmer på bloggen eller internet överhuvudtaget.

smakprov på mitt "vanliga" liv

Massa sånnahär onödiga spänningar/osäkerheter gör att jag kan koncentrera mig ännu mindre när jag blir stressad och nervös, som t.ex. vid tävling. Då försöker jag allltid ta till de saker jag vet att jag är bra och säker på. T.ex. så är det jätteviktigt för mig att le och se glad ut inför dommaren för att visa lite av min peronligehet eller att jag alltid sitter och sjunger eller nynnar med i musiken för att bli lugn. Sånna knep tar min till sig när man har lite erfarenhet av tävlingsbanorna och med tanke på hur lite erfarenhet jag egentligen har så tror jag man kan bli riktigt säker en dag. Detta är en typiskt exempel på hur viktigt det är att vara någorlunda vältränad för den menatala hälsans skull. För alla förstår väl att det är viktigt för att orka fysiskt?, det är inte lika ofta man tänker på hur mkt det kan göra för ens psykiska välmående.




varför träning?


  Huvudsakligen för att fysiskt orka med att bli så bra man vill inom sin sport

 För att klara av mha godare självförtroende att presera utan mentala hinder

  Förmodligen så har man ett liv utanför ridningen och vem vill inte ha en snygg och vältränad kropp?

 När man tränar frigör kroppen endorfiner som gör en bla glad ochdet är en viktig egenskap för att göra ett första intryck


'

vad för träning?

 Om kroppens form och utseende inte är ngt problem så räcker det att träna det man gör på hästryggen eftersom det är det man ska vara kapabel att klara av.

 Ut och jogga är ett jättebra och effektivt träningsalternativ, då får man både muskler och kondition. Glöm inte musiken i öronen bara!

 Situps! magrutor är inte sällsynt bland dressyrryttarna och de är heliga för att komma steget närmre en optimal sits.

  Ha kul! sålänge träningen är rolig så klarar man det mesta



vilken mat?

  Ät lagom, varken för lite eller för mkt är bra för kroppen

 Eftersom meningen inte är att man ska "hårdbanta" och bli trådsmal så är det viktiga inte att man räknar kalorier och sånt utan bara att man tänker efter en extra gång innan man stoppar i sig allt man är sugen på

 Ät inte den nyttiga maten bara för att det ska vara så, då är det bättre att äta den maten man gillar fast mindre.

 Ät tre ordentliga mål om dagen och sen on man blir "sugen" är det frukt eller mindre mellanmål som gäller.

Mamma filmade när jag red Ligamo i söndags, det gick väl inte toppen precis men trots att det var ett relativt "dåligt" pass så är det mkt högre kvalitet på både min ridning, hans gång och helheten överhuvudtaget i jämförelsemot Bollerup. Jag ser väldigt tydligt på filmen att när jag akitiverar min ridning till fullo så får han mer "GO" i sin trav och det skulle jag behöva göra även i galoppen. Det som händer när han slår upp huvudet är att balansen mellan mina skänklar och min hand trillar över mer på handen, för övrigt tycker jag att han lyssnar väldigt bra på övergångarna mellan galopp och skritt!

Hjälm: Jag har, som de flesta nog har sett, en John Withakerhjälm. Den gången det är dags för mig att köpa ny så ska jag garanterat ha en likadan, möjligtvis den med nylonhakband. Det är den absolut skönaste hjälmen jag ngn gång haft på mig och även den snyggaste, helt klart ett måste enligt mig!

Plastrong & skjorta: Plastrong tycker jag är en självklarhet när man tävlar dressyr, och gärna en ganska stor brosch/nål på den. Jag har tre nålar som jag gillar men den ena är lite tråkig, det är ett helt vanligt roder i guld, så den använder jag för tillfället inte. En fick jag av min mormor när jag köpte den nya kavajen för jag hade ingen silvrig ovh det är ju silvriga knappar på den. Den nålen gillade jag jättemkt, den var lite orginell men det gick tyvärr sönder efter tävlingarna i Bollerup (den hade ju fakstiskt några år på nacken) och det resluterar i att jag använder den tredje och sista nålen numera. Sjkortan jag använder är en rosa långärmad mounatin horse, helt vanlig sådan. På sommaren blir det dock ganska varmt så en kortärmad är nog ganska aktuell att köpa om ett tag, dock inte nu.

Kavaj: Med denna finns det inte särskilt mkt att säga, jag använder en svart Pikeur Diana och den är ju inte precis sällsynt på dressyrtävlingar.

Handskar: Får väl säga att det är som med kavajen, har ett par vita Roeckl precis som alla andra

Ridbyxor: För tillfället använder jag ett par oskodda(!) Jacson och jag hatar dem, nästa investering blir ett par helskodda Pikeur helt klart. Jag har även ett par helskodda Isabelle Werth men det är svarta kilar på benen så jag gillar inte dem, har försökt sy in det men det är inte lönt. Man förstör det tunna tyget och dessutom ser mina ben tjockare ut än vad dom redan är i de byxorna. När jag tävlar har jag alltid mitt bruna Kyraskärp, det är ngt jag inte klarar mig utan. (även om byxorna passar)

Stövlar: Usch och fy, jag använder min mammas gamla cavallostövlar som hon köpte för typ 20 år sen. Har ett par egna som är ännu fulare och de blev även för stora i benen i somras så dem är det inte på tal om att använda. Det jag gillar med mammas är att det är glansigt läder, det är himla fint och praktiskt tycker jag. Hela stöveln hade varit helt okej om de hade varit 3-4 cm hörge och med en liten dressyrbåge ;)

Sporrar: På Ligamo har jag ett par Sprenger runda 4,5 cm och på Marino har jag ett par från Granngården runda 1,5 cm

Frisyr: Jag är en tramsig människa som tycker att frisyren när man tävlar är jätteviktig, själv använder jag löshår för att jag ska kunna ha det. Jag har ju långt hår, men ingen kan komma och påstå att det är tjockt. Nu består min tävlingsfrisyr av en fläta (med löshåret) ihopsatt till en knopp men en tjock vit snodd runt om och dessutom ett gamalt pärlarmband för att göra det lite extra fint. Den är inte fulländad än, men på god väg!

Extra trams: När jag tävlar är jag alltid sminkad, jag vet inte varför men jag tycker det känns viktigt av ngn konstig anledning. Jag har foundation, puder, rouge och mascara varje gång jag åker på tävling. En annan sån fixidé är att jag har mitt Thomas Saboarmband på vänsterhanden och min klocka på högerhanden när jag tävlar (och alltid annars). Och sen en sista sak, de där broscherna jag har på kragen till kavajen. Det är ett risborgarmärke, en Svenska New Forest föreningenbosch och ett annat litet vitt mäsrke med en häst på. Nästa inköp i detta området är en dressyrringenbrosch. Ja, det där säger väl rätt mkt om mig kan jag tänka mig ;)




 
 

som ni kanske ser så var han väldigt motsträvig (avbrottet) och seg!

I tisdags var vi på klubben och tränade med en del av laget inför finalen, Marino kändes väldigt fin. Lite seg i galoppen, ibland blev det nästan fyrtakt men han brukar komma ugång efter att ha galopperat lite så kanske berodde det bara på att vi inte galopperade så mkt. Vi gjorde verkligen inget avancerat, bara lösgörande och framåt & bakåt. LB helt enkelt. Vi jobbade mkt med utåtställning för att få grepp om ytter bakben.

Ni vet ju redan så långt som att det inte gick bra alls, det gjorde det verkligen inte heller. Men denna gången är jag varken ledsen eller besviken för jag hade absolut inga förväntningar på dagen och dessutom gick han inte speciellt bra på framridningen heller. Det enda jag stör mig på är när jag kollar på filmen, så fruktansvärt dålig ridning jag ligger inne med när jag tävlar. Absolut ingen stabilitet överhuvudtaget, grymt besviken på mig själv är jag eftersom jag vet att jag kan göra det väldigt mkt bättre. Jag kommer länka ett annat klipp som är från när jag rider honom hemma, ni får gärna kommentera och säga om ni håller med mig eller inte. Men enligt mig så är min ridning mkt mer stadig hemma, inte så flackig som på tävlingen. "Hemmafilmen" är ungefär två månader gammal, inte var det heller ngt superpass och enligt mig själv har jag utvecklats endel sen dess, ändå kan jag inte visa upp det på tävling utan ist så visar jag upp ngt som inte liknar ngn ridning alls och bara flyger runder i sadeln och har allmänt noll koll på det mesta. Jag hatar att känna att jag inte gjort så bra jag kan, det är bland det västa som finns och nu känns det så, inte är det väl meningen att jag ska rida på detta viset så fort ngn tittar?

Detta ska jag verkligen arbeta med, Talang Skåne hade varit perfekt för det för vad jag förstår så är det mkt mental träning som ingår i det. Jag är ju iofs anmäld till att mönstra och kommer förmodligen åka dit men jag är 100% säker på att jag inte kommer komma med. Men inte betyder det att jag inte kommer ge allt och försöka visa vad vi har att komma med, tvärtom så blir jag mer taggad till att visa att mitt fullblod med hyfsat okänd stam faktiskt kan ngt. Och trots att jag inte har födds in i rätt familj med rätt efternamn så kan jag faktiskt rida. Men hur ska jag kunna göra det på mönstringen till Talang Skåne om jag inte ens klarar det när jag ska rida en fjuttig LB. Det är en sak för sig.


 

Det som kändes dåligt med ritten var i stort sett allt, han gick väldigt mkt med bromsen i. Ingen riktig frammåtbjudning och som jag har formulerat det så himla många gånger förr, det är inte lätt att rida till bettet när man inte har ngt att rida från. För er som inte förstod så betyder det att eftersom han inte har ngn frammåtbjudning och dålig bakbensaktivitet så är det ett nästintill omöjlig uppdrag för mig som ryttare att rida en häst som Ligamo fram till bettet så han får ett stöd om man inte har full koll och kontroll på varenda muskel i kroppen och det vill jag lova, det hade jag inte. Jag beskyller absolut inget på Ligamo, han är helt enkelt svårriden och jag behärskar inte det när vi är på tävling. Denna gången lägger jag allt helt och hållet på mig, den ridningen jag hade i lördags hade säkert fuknat jättebra på en självgående häst. Men nu råkar det vara så att jag inte har en sån och jag borde veta och gör ngt åt det. Det ärdock lättare sagt än gjort.

 

 



Tycker inte jag behöver skriva ngt, bilderna talar för sig själv.

Kanske inte helt sant, men jag älskar att shoppa och så sent som idag var jag med pappa och investerade i en nya kavaj, en Pikeur. Ni anar inte hur länge jag trånat efter den? Om hela sanningen ska fram så köpte jag den förra veckan men idag har jag varit och bytt den. Köpte en utan att kolla storleken, men jag tyckte att den passade när jag provade. Det gjorde den inte. Den satt väääligt tight så nu har jag bytt den 36an mot en 38a så jag kan vara snygg inför de kommande tävlingshelgerna. Har ingen bild men det får ni efter tävlingen på lördag, har föresten gjort om hela min tävlingsutstyrsel med frisyr och så lite gran. Inte jättemkt men små märkbara (för mig iaf) detaljer bara.

Sen var det ju det att det är snart jul?! Kan ni förstå, det har iaf jag problem med. det var precis sommarlov ju? eller det kanske var ett tag sen föresten? haha hoppas inte jag är ensam om denna förvirring. Jag har väl inte precis gått och bearbetat min uttänkta önskelista så den är hyfsat lång, men några av de realistiska saker som finns på den tänkte jag ge er lite smakprov på.
ja, jag har fått idén från Freja ;)








Både pannbandet och benskydden är tänkta till Ligamo, hans nuvarande pannband är helt svart och väldigt stort så det är faktiskt nödvändigt. Fö. så har jag inte råd att köpa ett riktigt OSpannband och inte ser man särskilt stor skillnad på dem så Hööks fungerar bra för mig. Benskydden vet jag inte än om jag hade tänkt mig som hemma-/träningsskydd eller tävling. De är väldigt praktiska att ha hemma (Marino har ett par) men dem är även väldigt snygga alltså bra att ha på tävling. Dock tycker jag att vanliga vita lindor väger över på tävling.
Båda är från Hööks och kostar 179kr respektive 129kr/par.




Dessa klassiker, dessa klassiker. Ja för det kan man väl kalla denna för? En klassiker. Jag tycker  iaf att det är himla snyggt med västar och sen gillar jag dessutom Kingsland överhuvudtaget. De har kommit i väldigt många färger men jag tycker denna olivgröna är lite snyggare än de andra. På andraplats kommer den blåa, väldigt nära. Just denna hittade jag på Stallbutiken för 125 euro vilket motsvarar ca. 1250 kronor. Men om jag har rätt för mig så brukar de inte vara så dyra?




Jag är väldigt inne på att förnya min tävlingsutrustning för tillfället, mitt Svelandschabrak är iofs väldiht fint men jag skulle vilja ha ett med mitt namn broderat på. På mitt andra funkar inte det eftersom det står SVELAND över båda sidorna. Detta Miasschabraket är väldigt fint tycker jag och väldigt stilrent, med Julia Persson i marinblått på ena sidan är det fulländat. Bootsen vill jag ha i vitt för framridning, använder just nu mina svarta med stort fårskinn på. Inte jättefint faktiskt. Bootsen kommer från Grand-Prix och kostar 159kr, schabraket har jag inte hittat i ngt internetbutik men de brukar kosta runt 4-500? 


Detta var några av de få saker jag önskar mig, har ngn utav er skrivit sin önskelista ännu? 

Finalen den 21 nov är en ganska viktigt tävling för mig, det hade betytt jättemkt för mig att avsluta min sista ponnyallsvenska så bra som möjligt. Därför tänker jag ägna de närmaste två veckorna till att tränatränaträna och peppa både mig själv och Marino för att det ska bli en rolig upplevelse. Det är ju både sista och första gången jag Marino får vara med om det tillsammans.


december 2007


Jag hade tänkt lägga upp hans träning som om det var svårare program vi ska rida och träna mkt skolor, samlade gångarter, ökade gångarter och bakdelsvändningar. Som att utgå ifrån att det är en LA:P1 vi ska rida när det i själva verket är LB:1 (LA:1 förklass) Anledningen till att jag har lagt upp det så är att om han gör dessa rörelser bra, vilket jag är säker på att han kommer göra när vi är klara eftersom han redan gör dem okej, så tror jag inte han kommer tycka att det är så svårt att gå rakt fram och göra övergångar. Förhoppningsvis så håller han även upp tempot då i LBn eftersom det blir så pass enkelt för honom. Detta är bara en teori jag har och jag vet inte alls om den fungerar men om man tänker logiskt så borde det ju göra det.
Tänk dig att du rider hästen i arbetstrav sen samlar, då är det den samlade traven som blir det knepiga, i den samlade traven tar du sen upp den i passge och vipps så är det passagen som är det svåra och inte samlad trav. Sen är det samma princip när du samlar från passage till piaff. Alla "uppgraderingar" görs såklart inte under samma pass, men med en snabb översikt så är det såhär jag tänkt. Dock inte med piaff och passage.


 

Denna träningsperiod ska gå lite i LAP:1tema eller vad jag ska säga, jag tänker utgå ifrån att det är det programmet jag ska tävla så ikväll ska jag rida igenom det och be mamma filma, sen om ungefär två veckor ska jag göra det igen och så får vi se om han har utvecklats och i så fall hur. Kanske även att jag rider igenom LB:1 som finalen går i och checkar av det senare med. I Kristianstad  gick det programmet verkligen inte bra, framförallt eftersom jag vet att han kan höja sin mellangalopp till 8or men fick 6or där. Mkt annat som jag vet att vi kan egentligen och det ska vi bevisa i Torns den 21 november 2009. Det datumet sitter lika hårt som 69,29%


oktober 2009

Nu kan jag LAP:1 efter ett litet ögonkast på stallbacken och ska satsa allt jag har nu fram till finalen, dessutom kommer ju knock outfinalen för storhäst denna helgen så där har vi en sak till att rikta in oss på. Med Ligamo ska jag bara fortsätta som vanligt denna veckan, han har gått rysligt bra de senaste dagarna *pepparpeppar* men jag har inga förväntningar på tävlingen på lördag, med tanke på förra tävlingen ;)

Ja, det gick som sagt väldigt bra på tävlingen igår. Förklassen tänker jag faktiskt inte skriva om, den sänker bara den känslan jag har just nu och det är onödigt att göra det med tanke på att jag precis är på väg ur min dåliga period. Men vi tar väl lagklassen iaf, jag skulle rida sist i laget och vi hade 59%, 62% och 67% medans de lagen som var "hotfulla" hade ngt högre. Willands var självklara ettor och sen trodde vi att det skulle vara Älleköpinge och Kristianstad som skulle kunna tampas om andra tsm med oss. Men sen var det ju så att häst vid hand ingick denna omgången och där kom Älleköpinge sist och hade bara 8 poäng från förra omgången medans vi hade 10 och det betyder att det inte hade spelat ngn roll om de hade kommit tvåa och vi trea eftersom vi kom 5:a i häst vid hand och erhöll 1 poäng mer än dem där. Då var dem borta som hot medans Kristianstad och även Röinge, som vann häst vid hand och fick 6 p där, var kvar. Dock hade vi inte räknat med Röinge som hotfulla etersom de inte var särskillt starka i dressyren men hade Kristianstad placerat sig 2:a hade vi inte tagit oss till fanal. Allt detta räknade vi ut när vi stod och väntade på mitt protokoll (vilket tog väldigt läng tid under denna tävlingen) och sen när de hade skrivit resultatet på en sån liten träbricka att sätta på resultattavlorna så bara skymtade jag 67 tyckte jag och frågade hon som satte upp den "67 komma vad?" sen fick jag för mig att det stod 64 och blev sjukt besviken och sen säger hon 69,29! Jag sprang bort till transporten och kramade Marino till döds typ.

Häst vid hand är inte riktigt vår grej, haha. Ni ska få se filmen sen men 39 p fick jag och Marino och laget som 5:a dvs nästsist och förra året vann vi. Då kom vi dock typ sist i själva dressyren ;)


Dagen i bild


Tidsfördriv i kön till häst vid hand


Marino tyckte att det var roligare att backa än att ställa sig öppet mot dommaren och då skulle jag ju som vanligt göra bort mig genom att säga "har man väl lagt i backen så får man aldrig fram dem igen"


det är bara en fasad, jag lovar ;)


Glada? ngt!

filmerna kommer imorgon för nu ska jag gå och lägga mig och förtränga att jag struntat i massa skolarbete för att lägga ner massa tid på att skriva detta inlägg.

     Lite gullig höstbild tycker jag, hade varit riktigt fin om han hade haft öronen lite spetsade iaf

Idag har vi tränat för Mimmi med laget inför omg II i allsvenskan, vi har chanser att ta oss till skånefinalen så gissa om vi ger allt nu för att det ska bli perfekt?

Marino var jättefin idag, i högervarvet. Vänster är lite värre, men det brukar inte vara så hemskt som det var idag. Det konstiga är att jag känner att jag fick igenom mkt och ut väldigt mkt mer av denna träningen än ngn träning på väldigt länge. Så det är possitivt! Fick rida med den fruktade pinnen idag, haha låter hemskt. Men det är i själva verke bara ett spö mellan händerna för att man ska vara stilla med handen och oj vilken fantastisk trav han fick i höger varv. Vi fick tom. några steg i mellantrav, duktiga ponnyhäst! Lite öppna och mkt övergångar tränade vi idag, vi ska ju rida LC:2(!) i lagklassen och det är övergångarnas program. Tom. värre än LAP:1. Marino gjorde inga fantastiska övergångar och jag fick heller ingen speciell ridkänsla men jag fick känslan av att jag faktiskt visste vad jag skulle göra i de olika situationerna jag sattes inför. Min känsla just nu inför tävlingen är kanon! allt jag kan säga, sen får vi se hur långt det räcker på lördag. 



Bilder från omg I, då blev vi tvåa och fick 10 poäng med oss till omg II:



 ja, jag är kobent!